Bokidé: STRAIGHT MAN SÖKES

Mitt manus har lästs av flera vänner, nedan finns några kommentarer. Ännu har jag inte fått något förlag som vill publisera den. Att skriva är en långsam process för mig och det tar tid innan jag kommer att vara helt färdig.

I boken beskriver jag relationen med mannen som jag har tre barn med. Hur självdestruktivt jag hanterade att han bedrog mig med andra män och till slut hur jag tar mig loss och börjar leva ett värdigt liv!

Ur inledningen till boken:

Det är sommar och den senaste veckan har jag gått min dagliga promenad här. Från huset, ner till sjön och tillbaka igen. Medan jag går far tankarna. Tankarna blir så starka att jag ser tankebilderna framför mig: Jag sitter i ett samtal med en kollega på en restaurang i Berlin. Vi har rest iväg på ett uppdrag och skall jobba ihop ett tag. Samtalet böljar fram och tillbaka.
- Hur många barn har du? Frågar hon.
- Tre.
- Bor du fortfarande ihop med barnens pappa?
- Nej, vi är skilda sedan 10 år.
- Hur funkar det? Har han någon ny kvinna?
Vad svar man?
- Nej, det har han inte, eller
- Han är bög så det är inte så troligt, eller
- Nej, men han är gift med en kille!
Jag är så trött på det här. Varför ska det vara så känsligt att tala om att mina barn har en homosexuell far. Ingen lämnas oberörd. Jag märker att många känner sig obehagliga till mods när jag säger sanningen. Den här gången sa jag att han är homosexuell. Hon stelnade till men kommenterade ingenting så vi talade vidare som om jag inte sagt något speciellt.
Vid ett annat tillfälle när jag fikade med några kollegor och stämningen var rätt förtrolig blev jag tillfrågad om min man hade någon ny kvinna. Jag svarade sanningsenligt att det hade han inte. När jag sa det fick jag nervösa ryckningar i ansiktet som var så kraftiga att jag var tvungen att resa mig och gå därifrån. Jag skämdes för att jag betedde mig så besynnerligt. Man reser sig inte bara och går så där.
Jag tänker också på när jag får nedlåtande kommentarer av oförstående människor när jag berättar att jag är skild. I deras värld skiljer man sig inte. Men jag förklarar inte hur det ligger till. Jag vill inte lämna ut mig själv.
Jag vaknar upp från dagdrömmen och märker att jag vandrar i det sommarsköna Ölandslandskapet. Jag hör fåglarna igen, känner solen värma min kropp och har ingen aning om vad jag passerat under den stund jag varit upptagen av mina tankar. Det är 10 år sedan jag skilde mig och här går jag på semestern och funderar på vad jag skall säga om någon frågar mig om mina barns pappa har någon ny kvinna!
Det ska inte behöva vara så här. Säkert finns det fler som har samma problem. Jag bestämde mig för att låta mina texter lämna byrålådan. Nu skulle de bearbetas och bli en bok. Kanske kan den bli ett steg på vägen mot att vi inte ska behöva skämmas över vårt livs historia!

Så här tyckte några som läst texten:

"Den viktigaste berättelsen för mig i berättelsen är om hur en inte omogen, inte outvecklad, inte osäker, utan alldeles vanlig kvinna utsätts för en monumental utmaning, satsar och vinner inte bara ett avslut i sin hopplösa relation med ett homosexuellt ex utan bygger sig en ny position och plattform som kvinna, som yrkesmänniska, och som mor."
Clas

"Spännande är det och jag blir väldigt absorberad av din berättelse! Av kvinnan! Hennes liv och öde oavsett mannens sexuella läggning. Boken är kanske "En kvinnas liv. Så var det, så blev det. " Din kvinnas öde är ju präglad av en speciell sak, men ändå är så många komponenter gemensamma för alla kvinnoliv."
Lena

"Du är en stark kvinna...och oj vad du upplevt i ditt liv...Du har ”flyt” i texten och dina kärleksdikter är underbara!"
Lisa

"Jag anser att du skrivit en jättebra berättelse som fungerar bra, mycket bra. Hoppas nu att du kan få den här färdig och tryckt, det är den verkligen värd. Dina dikter gav en känsla av hur du kände inombords."
Magnus

Självporträtten nedan har jag gjort före respektive efter skilsmässan, de ger en bild av hur mitt liv förändrats och vad boken vill förmedla.